Görans Viktnedgång
Regnet öste ner över det lilla landet lagom. Åskan mullrade som aldrig förr och Göran satt tyst på sitt rum för sig själv.
Han tog en tugga av sin munk och fortsatte med att kolla in i väggen och lyssna på hanson.
Denna kväll var inte som alla andra. För engångs skull åt Göran en hallonmunk istället för en chokladmunk.
Han hade bestämt sig för att gå ner i vikt. Nej, inte för att han behövde det, utan mer för att han ville känna sig vacker.
Hans dröm när han var liten hade aldrig varit att bli en föredetting, utan han hade alltid haft som mål att bli fotomodell.
Göran sparka in fan i väggen och tog på sig pyjamasen. Han låg i sängen och funderade över om mamma hade tvättat pyjamasen i 30 eller 40 grader, för den satt åt lite. Nejdå, den var inte så tajt, utan den satt precis perfekt runt hans muskulösa rumpa.
Han klev upp ur sängen och stälde sig vid spegeln och shakade los så grovt så att både mussepigg lampan och nalle puh tavlan slungades till golvet.
Efter att ha stått upp i hela 1 minut och 19 sekunder kände han hur benen sakta började skaka. Han slog sig ner i sin sakosäck och pustade ut. Han satt där i och funderade över livet, mat alltså.
Tanken slog honom som en hammare ibland slår sönder ett finger, om han nu ville gå ner 152,7 kilo så skulle det betyda att hans chokladmunks dagar var räknade. Inga fler "ät-så-mycket-du-vill" dagar, inga "enbart chips" dagar och inga "äter-du-ett-ton-så-får-du-ett-ton-till" dagar.
Han kollade omkring sig i sitt pojkrum och förstod sakta, väldigt sakta att det inte skulle fungera. Att han helt enkelt får nöja sig med att vara en föredetting.
Han klev upp ur sin säck och rullade ner till köket där han äntligen skulle få återförenas med sina chokladmunkar.
Han tog en tugga av sin munk och fortsatte med att kolla in i väggen och lyssna på hanson.
Denna kväll var inte som alla andra. För engångs skull åt Göran en hallonmunk istället för en chokladmunk.
Han hade bestämt sig för att gå ner i vikt. Nej, inte för att han behövde det, utan mer för att han ville känna sig vacker.
Hans dröm när han var liten hade aldrig varit att bli en föredetting, utan han hade alltid haft som mål att bli fotomodell.
Göran sparka in fan i väggen och tog på sig pyjamasen. Han låg i sängen och funderade över om mamma hade tvättat pyjamasen i 30 eller 40 grader, för den satt åt lite. Nejdå, den var inte så tajt, utan den satt precis perfekt runt hans muskulösa rumpa.
Han klev upp ur sängen och stälde sig vid spegeln och shakade los så grovt så att både mussepigg lampan och nalle puh tavlan slungades till golvet.
Efter att ha stått upp i hela 1 minut och 19 sekunder kände han hur benen sakta började skaka. Han slog sig ner i sin sakosäck och pustade ut. Han satt där i och funderade över livet, mat alltså.
Tanken slog honom som en hammare ibland slår sönder ett finger, om han nu ville gå ner 152,7 kilo så skulle det betyda att hans chokladmunks dagar var räknade. Inga fler "ät-så-mycket-du-vill" dagar, inga "enbart chips" dagar och inga "äter-du-ett-ton-så-får-du-ett-ton-till" dagar.
Han kollade omkring sig i sitt pojkrum och förstod sakta, väldigt sakta att det inte skulle fungera. Att han helt enkelt får nöja sig med att vara en föredetting.
Han klev upp ur sin säck och rullade ner till köket där han äntligen skulle få återförenas med sina chokladmunkar.
Kommentarer
Trackback
